supporterfru.blogg.se

 

Fullspäckad helg och start på arbetsveckan har fördröjt min incheckning. Dock minns jag lördagen som igår. Det var en speciell matchomgång, derby mot Linköping vilket alltid är lite extra laddat. Inte nog med derby så kom HV71 med två vinster i bagaget om man kunde ju inte annat än att tänka "var står de nu, kan de vinna idag med?" Vi hade dessutom svärfar hemma hos oss vilket betyder att tre generationer (svärfar, man och son) satt bänkade framför TV:n. 

 

Sonen som tidigare säsong såg i stort sett varje match har inte haft samma historik i denna säsong. Främst för det gått så dåligt så mannen har inte ens promotat matcherna för sonen, är ju inte roligt och bara se motgång och förlust. I lördags satt jag med barnen och såg Disney på kvällen men tjugo minuter in i filmen ser jag någon sakta glida ner från soffan och smyga ner till mellanplan där hans pappa och farfar satt bänkade. 

 

Som alltid när HV71 möter LHC blev det kamp och känslor. Stundtals upplevdes det som mer gruffande och "bilda hög" än det var spel. Aldrig sett så många utvisningar som kvitteras eftersom båda lagen uppträdde på felaktigt sätt mer än en gång. Stämningen här hemma var spänd och det visades och hanterades på olika sätt.

 

Svärfar med armar och ben i kors och en klunk av ölen då och då. Mannen med någon kroppsdel i rörelse hela tiden samt mobilen i högst hugg (han läser olika forum jämt under matcherna). Som ni föstår väldigt nervöst hos de båda. Sonen då? Jo men han var ALL IN på det verbala, det var frågestund deluxe där allt från "varför slår han så på honom, varför blåser domaren där, varför gör han inte mål pappa" till att sjunga hejaramsor tillsammans med klacken:

 

 

För mig var det rätt underhållande att se dessa tre generationer hantera matchen och de nerver som den bjöd på. Det blev stundtals ett stressmoment för både pappan och farfarn när sonen/barnbarnet matade på med frågor eller hejaramsor eller kommentarer. Också väldigt underhållande att se och det lättade min nervositet på något sätt. 

 

HV71 gör 1-0 i PP och det är en mäktig stämning på arenan som syns och hörs genom TV-rutan. Dock dröjer det inte länge innan kvitteringen är ett faktum och vi är tillbaka på ruta ett. Matchen i sig ser jag egentligen inte så mycket av eftersom jag har fullt upp med att observera de tre generationerna. Dock är det ett ögonblick som fastnade lite extra. Vid ett tillfälle när HV71 har sådan press och fint spel står faktiskt hela arenan upp, något som kommentatorn också påpekar. Det är inte bara i Huskavarna Garden personer står upp. Sonen har även han ställt sig i soffan och hoppar till farfars "glädje" ;). Stämningen och utspelet som sker i arenan känns så främmande. Klipp till när klacken skrek "BLÅS AV MATCHEN" för bara någon vecka sen. Man kan inte låta bli att fundera på, vad har de gjort för att lyckas med denna totala vändning av spel och känsla både på och utanför isen?

 

När ordinarie matchtid är slut står det fortfarande 1-1 och det är dags för sudden. Det är SÅ nervöst på mellanplanet i vårt hus. Nu sitter alla tre lite närmre skärmen och det är spända blickar och kroppar. Stämningen går drastiskt ner när HV71 drar på sig en utvisning och anar att ett par händer som åker upp framför mannens ansikte. Tusan också! HV71 hanterar dock situationen otroligt bra och en minut senare är det LHC som drar på sig en utvisning vilket betyder att HV71 får spel i numerärt överläge. SOM de gör det och efter hård press mot en sjukt briljerande målvakt i kassen hos LHC får de äntligen in pucken! Jublet är enormt och lättnaden och glädjen hos de tre generationerna är extremt påtaglig! 

 

Jag själv spricker upp i ett stort leende, lutar mig tillbaka och känner att NU kan jag med all säkerhet säga att det här blir en riktigt trevlig kväll och tro mig, det blev det!