supporterfru.blogg.se

Lördag 18 Januari 

Lördagsmatch och utsålt sedan länge. För en månad sedan spanade jag på biljetter till eftermiddagens match eftersom mannen fyller år imorgon söndag. Insåg då att en match på plats kunde bli svårt men nog lyckades jag i alla fall ta oss till Jönköping! 

Vid lunch vinkade vi av barnen hos deras morbror med tjej där de nu lever livet. Jag och mannen har passat på att njuta av en lunch på stan, joggat i solen runt Munksjön och bäddade ner oss i hotellsängen i väntan på matchstart. 

Första perioden tog vid och mannen redo med den där ölen som är viktig under helgmatch. Jag själv med Keplers bok i handen i ett försök till att håll avstånd. Känner ett lugn av att barnen inte behöver vara närvarande vid dagens match. För det börjar ju inte bra… Första perioden stavas R Ö G L E. Ho ho!? HV71 vart är ni? Alla utom lagets viktigaste spelare Hugo Alnefelt verkar tyvärr vara kvar hemma i sängen. Hugo storspelar tack och lov och känns som lugnet själv. Att Rögle inte får in ett mål under första perioden är ett under! 

Lagom till att andra perioden ska starta har jag börjat känna mig sömnig. Skönt! Tänk om jag kunde somna och sova mig igenom en period? Det blir inte en period men med strax åtta minuter spelade av andra vaknar jag till av att både kommentatorn och mannen reagerar högt på ett läge från HV71. Det är kört, nu kommer jag inte somna om och behöver fokusera på att vi ska ta oss igenom den här matchen också. Hemmalaget har väckt några spelar nu och det är en bättre period jämfört med andra även om det fortfarande är långt ifrån det spel de kan ha. 

När Rögle åker på kvällens andra utvisning får man chans i PP. Som vanligt snackar man om den vassa form som HV71 visat i just PP med Henrik Borgström som lok. Idag är det dock en annan viktig pjäs som levererar ett magiskt skott rätt upp i nättaket - André Petersson! Husqvarna Garden får förenas i ett glädjevrål och när André zoomas in på bänken är det ett leende som inte går att gömma. Rögle är fortsatt farliga och ligger på som hungriga vargar och låter HV knappt närma sig den offensiva zonen. En viss lättnad när signalen för periodpausen ekar ut i arenan. 

Nog för att sonen inte närvarar idag vilket är till en fördel för mammahjärtat men nerverna, ångesten och stressen blir ju inte mindre med mannen bredvid. Tredje perioden blir i stort sett identisk med första perioden. Rögle har i stort sett allt och hemmalaget får någon farlig kontring men spel i bortalagets planhalva kan knappt vara mer än 60 sekunder. Mitt hjärta känns som det ska slå sig ut genom huden när hemmalaget drar på sig en utvisning med 6.30 kvar på klockan. Tack och lov verkar det verkligen inte vara Rögles kväll och man klarar underläget. Det ska tilläggas att det är HV71 som är bra mycket närmre på att göra mål i numerärt underläge. Fint och se att BP levererar idag. 

När slutsignalen ÄNTLIGEN går möts vi i en high five. Hjärtat har lugnat ner sig, NU kan jag tänka mig ta en öl och slappna av på riktigt. Mannen lutar sig tillbaka, drar en lättnadens suck, tittar på mig och ler. Jag ber han skriva till barnvakterna och berätta för sonen att HV71 vann. Nu är både mammahjärtat och fruhjärtat i harmoni - TACK 💙💛! Dagens stora hjälte är ändå Hugo Alnefelt! Vilken match han gör! 

Nu tar vi ledigt några dagar från allt som har med psykisk ohälsa i relation till HV71 att göra. Nya matcher med liknande känslor väntar … känns som en evighet innan den här resan är slut. Vi kämpar på!