STARKA INSATSER MED ETT SORGLIGT SLUT!
Lördag 11 Januari
Hockeylördag med nedsläpp 18:00 i Vida Arena. Hela familjen sitter på mellanplan, barnen med sitt lördagsgodis, mannen med sin öl och jag med höga axlar och en jobbig känsla. Hatar när det är känsla av "måste" matcher. Mannen känns dock oväntat lugn och ler till och med mot mig när jag slår mig ner i fåtöljen jämte. Undrar om han anstränger sig för att han vet hur hårt jag tar det av att se han ta motgångar. Eller också så var det genuint och som han sa, - "känslan är likgiltig ikväll".
Första perioden startar, det är två rätt lama lag som öppnar matchen. PLING säger det efter tretton sekudner och sonen noterar att LHC tagit ledningen över MODO. Bajshög också! Tillbaka till den primära matchen... lågt tempo men det är Växjö som har övertaget med puckinnehav. Tyvärr smäller det till både en och två gånger och hemmalaget har 2-0 där HV71 misslyckats i sitt PP och nu istället står inför två minuter BP. Jag lämnar fåtöljen vid 2-0 och hör därför bara kommentatorn nämna den avvaktande utvisningen som väntar för bortalaget. Motgångarna blir för jobbiga för mig så därför kan jag inte sitta kvar.
Sekunderna senare hör jag kommentatorn igen från arbetsrummet där jag nu har placerat mig. Hans röst ökar i frekvens och ton. FaAn är första tanken men hör sedan namnet Jonathan Ang och i samband med det kan jag höra hur mannen reser sig halvt ståendes från fåtöljen och därefter kommer den klassiska klappen och det där - JAAAA! Jag går ut från arbetsrummet och möts av en applåderande son som knyter nävarna i luften. Dottern ligger och håller för öronen och mannen kollar telefonen (fattar fortfarande inte vad det är som telefonen säger bättre än själva TV:n??).
Både viktig och skön reducering innan första periodpausen tar vid. Hör att HV71 bjuder på både en och två kvitteringsmöjligheter men lyckas tyvärr inte trycka in den innan slutsignalen för period dånar ut i Vida Arena.
----------------
Andra perioden är precis avslutad och en av Växjös spelare summerade det hela bra - "En tia var". Sonen gav upp efter sju minuter in, tror stämningen blev lite väl tung även för honom då hemmalaget hade övertaget de första tio. Mannen satt mest och drog sig i håret och lyste upp sig själv från telefonens sken titt som tätt. Dottern och jag placerade oss vid vårt stora matbord där vi just nu har ett 3000-bitars pussel. Där kunde vi höra och välja själva om vi ville lyfta blicken mot TVn eller ej.
Intressant blev det på riktigt när HV71 åter igen fick ett PP. Såg tyvärr ut som om det ännu en gång skulle slinka mållöst ifrån MEN så kom den där klappen och det nästan lite arga - JAAAA! Sonen rusar ner från tredje plan och dottern ropade - vad står det? Ska dock poängteras att målet inte var under PP utan sekunder efter det att Växjö blivit fullt manskap på isen. Mannen drar lättnadens suck när han reser sig för att pussla några bitar i pausen. Nu blir det en nervig tredje period...
----------------
Tredje ölen är på ingång och så även tredje perioden. Som vi såhär i efterhand nästan vill glömma. För det som börjar så ofantligt bra och ser ut att vara HV71s kväll blir ett slut med frustration och tårar från en femårig son. Jag må ha dålig koll på hockeyns alla regler och så vidare men även jag kan se att Jonathan Ang borde fått med sig en utvisning när en av Växjös klubbor hamnar mellan Angs ben som sedan gör att han faller. Trots att domaren är cirka 2 meter ifrån anser han att det inte är en utvisning och istället är det Ang som åker ut för snack. Som de tävlingsmänniskor vi är (jag och mannen) förstår man Angs ilska till 10 000%.
HV71 som idag gjorde en bra och stark insats får ändå inte med sig matchen och det gör oväntat ont att se. Det som dock gör kvällen till riktig sorglig är när sonen kommer in till mig och dottern (som är redo för att sova) på toaletten med gråten i halsen och tårarna forsar ner för kinderna. Han hulkar fram - "Jag vill inte att de ska förlora igen mamma!". Vi kramas alla tre och som den mamma man är försöker man trösta men ändå få fram positiva ord.
----------------
Summa av kardemumma? En otrolgit stark insats av bortalaget, mannen var nöjd 1,5 period och det var god stämning i huset. Tyvärr var de sista åtta minuterna allt annat än roligt och det är tråkigt nog det som hänger kvar i väggarna. Imorgon är det glömt och på torsdag tänds nytt hopp!